Tisdag tolfte juni

Godmorgon!

Jag vaknade klockan åtta idag, men låg och drog mig till halv 9. Då steg jag upp, hoppade i träningskläderna och körde lite styrka. Lyfte hantlar, körde lite cardio-övningar och så situps, benlyft osv. Sen tog jag mig ut i spåret, körde en annorlunda runda än den jag brukar göra. Tänkte lägga upp träningsschemat jag har planerat så att ni förstår hur jag tänker, hehe, men jag gjorde av med cirka 200 kalorier. 

Väl hemma igen så gjorde jag i ordning frukost, min vanliga glutenfria gröt med frön och lingonsylt. Idag var dock en sån dag då jag efter lite mer än halva portionen ställde ifrån mig tallriken och tänke "jag vill inte ha mer", trots att jag inte var mätt.

Det är ett enormt framsteg för mig de dagar jag gör så, för jag har aldrig kunnat göra det. Jag har alltid varit en sån som måste äta upp allt på tallriken, oavsett om jag är proppmätt eller inte. Jag har alltid avundats människor som liksom kan sätta stopp, och ställa ifrån sig maten.

Det svåra är ju bara när man ska räkna kalorier, eftersom att jag inte har en aning om hur mycket jag åt. Men eftersom att jag åt mer än halva portionen så tänker jag nog räkna på hela portionen ändå. Jag får istället ha i tanken att jag inte åt allt, och det räcker för mig! :-)

Kan ni ställa ifrån er mat, eller måste ni äta upp allt på tallriken? Om så, är det något ni vill ändra på?

Frukost: 0.5 dl glutenfria havregryn (60kcal) hemmagjord lingonsylt (27 kcal), psylliumfrön och linfrön.

Totalt - 87kcal

Jag är också sån som måste äta upp ALLT. Jätte jobbigt att ställa ifrån sig..

När jag är hemma, äter jag oftast allt upp på tallriken. Men på restaurangen är portioner ganska stora, så där äter jag ungefär bara halv av portionen. Förlåt min dåliga svenska :D

Jag måste också äta upp allt på tallriken. Jag kan verkligen inte slänga mat för då får jag skuldkänslor :/

Jag måste äta upp allt, det spelar ingen roll om jag är så mätt jag jag mår illa. Jag bara kan inte lämna. Jag önskar att jag kunde lämna, eller att bara sluta när jag är mätt skulle vara ett framsteg.

jag har en tvångstanke att äta upp allt. men jag skäms över mig själv när jag gör det speciellt om det är folk som är runt mig & ser att jag har ätit upp..

Sv. Haha då förstår jag! Karlar går verkligen inte allt lita på när det gäller matvaruhandling! :p

Jag har också extremt svårt att ställa ifrån mig mat som jag har på tallriken! Tar hellre en mindre portion i så fall. :)

jag är exakt likadan. tror jag har blivit uppfostrad att äta upp allting på tallriken och det sitter liksom kvar i huvet

Mår riktigt dåligt av att läsa hur du mår! Exakt samma beteende jag började med tills jag fick mina ätstörningar! Tack och lov har jag kommit ur dem idag, men de tog tid! Tycker du ska tänka en extra gång om de är bra för dig och din kropp att hålla på såhär, att du behöver söka hjälp! Men de som gör mest ont är att se hur alla kommenterar och försöker eftersträva dina ideal! Det är då extremt smittsamt, så om du inte vill sluta med de här för din egen skull, tänk på alla unga som kanske kommer hamna i din sitts! Vet hur jobbigt de är med dessa måsten, att bara tänka på mat, att någon säger till dig att du inte får. De är inte något liv, men jag lovar dig att de finns hjälp att få!