"Miss perfect"
I förra veckan när jag var på den där festen, så hamnade jag i "fyllesnack" med ett gäng från min klass. Själv var jag ju inte så påverkad, men det stoppade inte dem från att prata. Vi pratade om våra första intryck på varandra. Eller intryck som satt kvar. Det jag fick höra från alla var:
"Du är självgod och självsäker." , "Du tror att du vet allt och du tycker alltid att du har rätt." , "Du är jävligt nöjd med dig själv, och det är inget fel med det, men du är jäkligt själväsker."
Jag stod där med tårar i ögonen och skrek inombords. "VA? Vafan pratar ni om?"
Jag kan erkänna att jag är en besserwisser, jag tycker om att ha rätt, och nu låter jag exakt som den där personen de beskrev, men i min klass så är jag typ den enda som bryr mig om skolan, de andra är inte så "bildade", vilket ofta leder till att jag faktiskt har rätt. Jag är en besserwisser, har alltid varit, kommer alltid vara. Så det gör inget att folk kallar mig det. Men allt det andra? Vart fan kommer det ifrån?
Jag kunde inte släppa det som de sagt, jag nästan grät när jag vädjade till dem att förklara. Två av dem sa:
"Ja men det är väl bara så du är, little miss perfect." Och de andra instämde. Återigen stod jag i chock och frågade vad fan de menade. De förklarade genom att säga "Du har bra betyg, dyra kläder och mycket pengar."
Jag gick undan från festen. Grät en stund. För vad fan vet dom om mig? Jag har bra betyg, bäst i klassen, det vet jag. (och tyck inte att jag skryter nu, för som jag sa så är inte min klass så ambitös, och mer än hälften ligger på IG i flera ämnen). Jag är stolt över mina betyg, men jag skryter aldrig om dem. Dock så har det bara blivit uppenbart att jag är ambitös i skolan osv.
Dom här människorna vet ingenting om min familj och mina pengar, och jag tycker inte att man diskuterar pengar med andra människor. Men om jag nu tycker om att ha vad de kallar "dyra kläder", gör det mig mer självgod och självsäker?
Och sen igår då. Jag satt med en vän, och vi började prata musik osv. Hon spelar gitarr, vilket jag också gör, plus att jag spelar piano, så hon vädjade om att få höra mig spela och sjunga. Jag brukar mest göra det på kul här hemma och med några vänner, och jag har aldrig varit speciellt duktig på att sjunga. Men tillslut så gav jag upp och spelade upp en video där jag spelar piano och sjunger.
Efteråt säger hon: "Oh men fuck you!! Orka att du är så jävla överperfekt, din röst, alltså herregud vad bra du är!!" Klart att jag blev glad, men jag bara skrattade åt henne och då sa hon: "Men erkänn, du vet ju att du kan sjunga, du kan fan allt, varför är du så perfekt?" Jag undrar fortfarande om hon drev med mig.
Jag kan inte för mitt liv förstå vart de har fått det här ifrån. Jag frågade dem: "vadå, tror ni typ att jag tycker att jag är bäst i världen?" De nickade.
Jag blir så rädd. Gråter ännu mer. Hur kan jag utstråla något sånt? Jag som tycker att jag under hela tiden i den här nya klassen bara har utstrålat osäkerhet och rädsla. Jag var rädd för att alla skulle se mig som en feg och rädd tönt. Varför ser de mig som en självsäker besserwisser som älskar sig själv? Jag fattar inte, fattar inte, fattar inte.
Hur kan det vara möjligt att en person som jag, som avskyr sig själv så himla mycket, som inte lyckas med något, kan framstå som en person som älskar sig själv mest i världen? Som tycker att hon är störst bäst och vackrast?
Jag förstår inte, och jag blir så jävla ledsen. För det första så vill jag ju inte framstå som självgod och en äcklig know-it-all. Men framförallt så vill inte jag att folk ska tro att jag är nöjd över mig själv. För de lär ju skratta och tänka "hur fan kan hon vara nöjd med den hon är?". Jag gråter över det här, men jag kan inte låta bli att skratta också. Det är så komiskt.
De tror att de ser mig så tydligt. Tjejen som aldrig har kommit till skolan i mjukiskläder, som alltid har ett lager läppglans på läpparna. Som har bra betyg och klär sig i Armani och Marc O' polo. Som alltid kan svaret på frågorna i klassrummet. Hur vågar de anta saker om mig? Är det jag som är så bra på att dölja allting?
Vad skulle de tänka om de visste? Visste att jag kan sitta ihopkrupen på golvet i mitt rum och gråta över att jag är jag, om de visste att jag står där på festen, och inte har ätit något på hela dagen, att det enda jag kan tänka på när jag står och redovisar är hur fet jag måste se ut. Tänk om de visste hur mycket jag kämpar för att hinna träna och plugga, och hur svårt det är att göra det när man samtidigt inte äter?
De tror att jag älskar mig själv. Dom har fel. Det finns ingen jag föraktar så mycket som mig själv.
De tror att jag tycker att jag själv är bäst i världen. Dom har fel. Jag lyckas aldrig med något, jag betraktar mig själv som ett stort fett misslyckande. Jag förstår inte. Kan inte få in i huvudet hur de kan tro det här. Hur jag kan utstråla något sådant. Kan inte förstå.
Dom vet ingenting om mig. Dom vet ingenting om mitt liv, min familj eller mitt förflutna. Vad jag bär på. Dom vet inte vad jag har varit med om. Den stora sorgen jag bär på varje dag, saknaden. Jag önskar nästan att dom fick läsa det här.
Dom sa det som att det var en sån självklar sak, att jag redan visste om att jag var självgod osv. Dom vet inte hur mycket jag tänker på det här, hur ledsen jag blir. Säg till en självsäker, självogod person att den är just de sakerna, den personen skrattar och skakar av sig det, kanske till och med tackar för komplimangen. Men säg det till någon som mig, och de skänker mig många sömnlösa nätter, krångliga tankar och en hel massa tårar.
De är bara avundsjuka! De vet ingenting! Du får inte ta åt dig <3 Styrkekramar
Träning och rätt kost är ju självklart viktigt men om du kanske skulle förändra ditt schema så det underlättar din vardag. Sen att du är ful och fet är bara bullshit, i mina ögon är du mer undernärd än överviktig, du är vacker. Tänk på att även fast du och många andra tjejer vill följa modell idealet är det ingen som kan säga att det är hälsosamt, att ens egna uppfattning om vikten ska påverka ens liv som för dig och mig är bara tragiskt. Jag är 16 år och läser din blogg för att förstå, inte för att avslöja dig. Min bästavän lider av anorexia nervosa och så många proanabloggar som finns och påminner om hennes beteende är rentav tragiskt. Jag lider inte av någon ätstörning, jag väger ca 51 kg och är 170 cm lång och enligt min bmi klass räknas jag som underviktig. Jag har komplex över mina lår nu för att jag förstod att mina precis går ihop. På morgonen jämför jag i olika vinklar och frågar mig själv vad som räknas, hur brett man ska stå eller vad som får de att se mindre ut. Jag försöker träna men har svårt för att komma ut. Sen kan jag inte börja äta mindre för jag fick en hjärnskakning för några år sedan och så fort jag äter för lite och tränar för mycket blir jag yr i långa perioder. Ni proanas säger att ni inte har någon ätstörning, vad kallar man då en person som har full kontroll över ett schema med kalorier, stoppar fingrarna i halsen efter något man ätit, tittar på thinspo och gråter för man tror att man är fet.
Du har en stark fasad. Du håller allt på insidan. Att du verkar självsäker på utsidan visar bara att du har svår att berätta hur du verkligen känner. Kanske är du som jag, jag beundrar styrka. Jag vill vara en stark person och har därför svårt att visa svaghet inför andra. Eller kanske så har jag helt fel:P
Sorry btw, för att jag kommntarbombar dig typ. Jag har upptäckt att jag kommenterat i princip alla inlägg du gjort på slutet:D Jag älskar verkligen din blogg och relaterar mycket till det du skriver.
Jag vet exakt hur det känns, har inte varit med om samma sak, men fått ungefär samma ord mot mig, att jag är så jävla perfekt, har mkt pengar osv. Får fortfarande höra det ibland från gamla vänner.
Har dock börjat lära mig att de som beter sig så är inte värda min uppmärksamhet, får mig att må kaos fortfarande men väljer att inte ens svara. Vet hur svårt det är, men dom är bara avundsjuka för att dom tror du har det så mkt bättre. Pratar inte med någon längre av alla mina gamla vänner, har några få kvar som jag vet att jag kan lita på och som alltid finns, som jag kan prata om allt med.
Skit i dom, du är stark tjejen <3
Jag tror bara att du är bra på att dölja det, det gjorde jag också när jag gick gymnasiet. Ingen anade att jag var djupt deprimerad och skär mig.
Åhh, blir så himla ledsen när jag läser det här.
Du måste ta hand om dig...
Sänder styrkerkramar till dig!
Det här är läskigt, varenda sak händer mig just nu. Allt
det heter "dem" och inte "dom" man ändast säger "dom" när man pratar men när man skriver så e det "dem"
goch.
There is no such thing as a free lunch. Man måste plugga, fixa till sig och vara social. Annars kommer man ingenstans. Du verkar verkar ha fattat det. Det är bra. De som sa de där sakerna till dig är redan loosers vad jag har förstått. Låt dig inte tryckas ned så lätt. Men sedan måste du visa förståelse för dem också, du kanske har fler möjligheter än vad de någonsin kommer att få. Kanske tycker de att du klagar på saker som egentligen inte är några allvarliga problem och kan därför inte visa någon sympati. Vem vet de kanske har det hundra gånger värre än dig. Eller så är det du som har det men är väldigt bra på att dölja det för allmänheten. Många säger att man ska öppna upp sig gå till kurator/psykolog etc.. Men det hjälper inte.. Trust me.. Det är bara du själv som kan styra dig i rätt banor ingen annan...fortsätt hålla undan de jobbiga känslorna. Enligt forskning har det visat sig att unga dvs. 15-25 har större själmordsrisk pga deras starka doser av hormoner som man får i puberteten. Dessa hormoner gör att man får starkare känslor och även större risk för impulsiva handlingar. Det jag rekommenderar att du gör är att skriva dagbok eller skriva av dig på ett papper eller något när du mår dåligt... Typ som du gör med din blogg.. Bara att du gör det privat istället för att internet ska få reda på dina problem. Sorry om kommentaren ser lite mysko ut samt lite felstavning.. Skriver på mobilen.. Aja, stay strong! Ta inte åt dig för mycket av vad folk säger! Ta inte allt som en förolämpning... Träng undan det bara och gör det inte med ohälsosamma metoder som att svälta dig själv till dötts, rller skära dig själv eller vad du nu gör. Ryck upp dig!! Skriv ner de jobbiga situationerna och vänd de till något positivt.. Kanske får du användning av det i framtiden. Vem vet... Okok ska sluta skriva.. Är bara rätt trött på dessa bloggar där folk tycker synd om sig själva när de vet innerst inne att de har alla sorters förutsättningar i världen.. Jag menar du verkar ha mat och rent vatten hemma. Går i skolan..Var glad för det. Jag tror inte heller du saknar en arm eller ben etc. Aja det var nog allt. Ha en trevlig dag.
Anonym - Är du seriös? Tycker du att dina är tjocka? Du väger FAN 51kg och du är 170cm. Det är RIKTIGT smalt.
Förlåt, men fan ta dig. Jag är ungefär 170cm och jag väger 10kg mer än dig.
Du har ingen rätt att tycka att du är tjock.
Angående ditt inlägg. Jag blir så jävla sur när jag läser om överklass tjejer som har på sig Armani och andra märkeskläder och klagar på hur dåligt deras liv er.
Du verkar ha en familj som älskar dig, och du har det tydligen inte dåligt ekonomiskt.
Vad fan har du att må dåligt över?
Jag hoppas du förstår att detta var deras avundsjuka som talade, inte sanning inom dig.
Du kanske är en besservisser, vad vet jag? Men jag vet också att pro-ana tjejer är en av de mest motiverade och envisa djävla tjejerna som finns i denna världen. Vi kämpar, tills vi inte orkar mer. Och då kämpar vi lite till.
Släpp inte taget om den envisheten, den kommer leda dig till vart du än vill komma i denna världen.
And fuck the rest.
