I ett myller av vägskäl har man rest ett monument

Jag nämnde igår att jag är alldeles för rädd för att misslyckas. Det har blivit lite av ett problem. Ni är säkert bekanta med uttrycket: 

"If I eat anything, I eat everything, so I eat nothing." 

Det stämmer in på mig väldigt bra, då jag när jag bestämmer mig för att äta måttligt, ibland överäter, men när jag bestämmer mig för att inte äta något alls, så går det vägen. Alltså, om jag äter något, så äter jag för mycket, så jag väljer att inte äta något alls. 

På fredag är det midsommar, som jag ska spendera vid en kompis sommarhus med en massa människor, vi ska bada, grilla, osv. Först tänkte jag att jag inte skulle bada över huvudtaget, men jag vill inte gå miste om det, precis som jag gick miste om ett poolparty förra helgen. Jag tackade nej för att jag helt enkelt inte ville visa mig i bikini. Men nu tvingar jag mig själv till att göra det, och jag vill ju vara så slank som möjligt om magen tills dess. Därför har jag planerat att inte äta något på torsdag, och nu tänkte jag även köra på det imorgon. 

Det är så svårt det här, rädslan för att misslyckas. Det är som att jag inte litar på mig själv. Jag litar inte på att jag klarar det, och därför väljer jag att äta mycket mindre än jag borde. Förut gick det ju så bra att äta efter ABC dieten, jag fattar inte vad som hänt, jag är så förvirrad. 

Håller med dig förfullt vad det gäller "citatet", det slutat till 99% i hets, alltid, iaf för mig.

Finaste! Jag behöver verkligen prata med dig. När kan du?<3

jo, men är det för mig också, jag är så otroligt rädd för att misslyckas, och vågar inte äta för jag är rädd att hetsa.
tummen upp för att du ska bada! Du kommer säkert vara skitsnygg i din bikini ;)

Hoppas du får en bra midsommar! Hejjar på dig! Kram

Alltså jag har samma problem.. Man vågar liksom inte äta någonting, av rädsla för att äta för mycket. Det leder i mitt fall till att när jag till slut måste äta något för att överleva typ så blir det helt kstastrofalt åt andra hållet.. Åh

Vet vad du menar, bestämde förra veckan att jag skulle ha en "äta vad du vill"-vecka. Överdrev såklart. Dock har det gått bra den här veckan ätit 1300-1400 kcal som tänkt. Men så ser jag att det är midsommar i helgen, vet inte hur jag ska göra. Mamma kommer tvinga i mig massa glass eller något. Känner mig lite pressad, eftersom jag vill vara så smal så möjligt till 2 Juli, då jag åker till Stockholm och ska träffa några vänner och så ska vi shoppa.

Har nyligen börja läsa din blogg, kan säga att jag gillar't. Min favoritblogg, kollar in hos dig typ 10 gånger om dagen.

Jag vet precis vad du menar. Det är mitt stora problem. Just nu försöker jag testa att äta HSGD men jag vet inte hur länge det kommer att hålla.

Jag förstår inte hur du kan påstå att du inte har en ätstörningar, dina tankar kring maten är störda i sig. // fd. anorektiker

Men snälla tjejen, ät! Det är inte värt det! Det är skadligt att inte äta, det vet du. Du mår dåligt av att inte äta, även fast det kanske inte känns så. Mat är livsviktigt. Ät rätt så är det okej!

Du mår så dåligt av pressen att du MÅSTE bli smal. Men kommer du bli nöjd när du gått ner dina kilon? Världen handlar för mycket om utseende, att se bra ut. Du och många andra glömmer bort att leva, och att tänka på insidan. Du är insidan, inte utsidan. Insidan sitter fast i utsidan.

du kommer aldrig bli smal utav det du håller på med. för stunden javisst. men sen när du börjar äta "normalt" igen så kommer du gå upp i vikt.
och du tänker kanske att du inte kommer att börja äta normalt igen .. men håller man på som du gör, så dör man. bokstavligt talat. jag har varit i det träsket själv. tappade fruktansvärt mycket hår, fick brist på alla ämnen i kroppen, förstoppning osv. du vet nog vad jag talar om. men det värsta var att jag inte orkade lika mycket. det du håller på med tar på våra viktigaste delar av kroppen, alltså både hjärta och hjärna. man kan inte tänka klart.