Tisdag tjugofjärde Juli

Idag blev det ingen träningsrunda innan frukost. Jag ska iväg och gymma senare idag och ville inte göra mig osams med mamma genom att träna mer än hon tycker att jag ska. 

Jag har varit helt konstig hela morgonen, jättetrött i både kropp och huvud, och det svartnar för ögonen när jag reser mig upp. Jag vet ju att det antagligen är för att jag ätit dåligt, och trots att det är jobbigt, så känns det lite som en seger, en bekräftelse på att jag inte ätit för mycket liksom. 

 

Men när jag är såhär trött så känns det som att jag inte kommer orka fortsätta. Och det är det jag måste göra. Fortsätta kämpa. Kämpa, kämpa, kämpa. 

 

You go girl!

Det där om att det svartnar framför ögonen är ingen seger, det är kroppen som skriker "SLUTA!".
Det har inte med antalet kalorier att göra, det har med näring att göra. Vitaminer, protein, kalcium, järn, kolhydrater.
Allt det där som är den enda vägen att få kroppen att gå runt, och med det även hjärnan.
Vem är det som stänger alla dörrar i ditt liv? Inte är det väl kompisarna som bjuder in till grillfest? Eller föräldrarna som är så rädda för din skull, att dom skulle bli överlyckliga om du åt en endaste liten glass.
Kör hårt, men sluta stänga dina egna dörrar. Kram.