“For a while" is a phrase whose length can't be measured. At least by the person who's waiting.”

Häromdagen kom jag på en sak. 

Jag kände mig rastlös, stressad och uttråkad, och jag började fundera. Och jag kom fram till att jag väntar. 

I snart ett år har jag väntat, hela sommaren har jag väntat. Jag väntar och väntar. På vad vet jag inte. Kanske att lyckan ska komma traskande in i mitt liv. 

Men kanske finns den redan där, men jag kan inte njuta av den. För jag väntar på att bli smal. Jag vet att det krävs tålamod, och är det inte tålamod som jag haft, nu när jag stått still i vikt så enormt länge? 

Jag blir ledsen över att jag väntar. Trött på mig själv. 

Jag tackar nej till inbjudningar om att komma över och grilla och bada hemma hos vänner, för jag vill inte visa mig i bikini för dem. Jag kan inte njuta av att mysa med en pojke, för allt jag tänker är på hur tjock jag är. 

Jag kan inte göra någonting, för jag väntar. 

Kanske kommer jag aldrig sluta vänta. För kanske kan man inte bara vänta in lyckan, utan kanske måste man själv skapa den. Och det skrämmer mig. 

Det skrämmer mig att livet passerar i racerfart, och jag hinner inte med, jag njuter inte av det. Jag missar det.

 

Det är för att du äter för lite. Man går inte ner av att sluta käka, få i dig 500-700 kalorier per dag så kommer du rasa i vikt.

Exakt den tjocka texten i slutet känner jag hela tiden!!

Exakt samma här. Man bara väntar, men väntandet tar aldrig slut.

Hej! Jag har läst din blogg ett tag och du är inspirerande tycker jag, undrar om du har nå trix för att motstå godis och sånt? För jag får ångest om jag äter det, men vet inte hur jag ska motstå.. Och går det typ att kontakta dig på e- post eller något om man vill?
Skulle upskatta svar :) kram!

Vi måste prata snart. Saknar dig! När kan du? <3

Jag kan ibland inte förstå de men var får du alla dina ord ifrån? dom talar rätt in i hjärtat, som om du visste precis hur jag också kände, tänkte, tyckte.
Du är en otrolig människa.
Jag sitter här med och väntar på något, livet gissar jag. Men som du säger, tiden rinner förbi och jag borde börja leva livet igen. Men jag kan inte, varför?