förvirrad som vanligt
Just nu är jag förvirrad som vanligt. Vet inte vad som är mycket eller lite, vet inte vad som är bra eller dåligt. Vet inte om jag är ledsen eller glad, vet inte vad jag är ledsen över. Vet inte vad jag känner.
Jag kan inte hjälpa att undra, när jag blev beroende av vågen, mat och träning, för att veta vad jag ska ta mig till här näst.
Förstår att det kan kännas jobbigt. Testa att bestämma en viss tidpunkt då du får ställa dig på vågen & gå efter den. Då kanske det kan kännas lite lättare:)
/Ann
Jag måste verkligen prata med dig. Typ kris. Har du tillgång till msn ikväll?
*gosmos*<3
omigosh, inser nu på riktigt hur mycket jag saknat dig.<3
ajdå... jag åker imorgon. har ingen aning om när jag kommer hem. fan. min blogg kanske inte finns kvar så länge till heller.åhh, damn.
xoxoxo
Precis så känner jag med... Tankarna snurrar och tillslut vet man ingenting om någonting.
När du beställer en sallad brukar du alltid bara äta hur salladen eller grönsakerna (det som räknas som kategorin för sallad) eller äter du ibland typ något protein typ? Nu menar jag fisk eller kyckling? Om jag tar sallad brukar jag alltid ta lax till , har för mig att det är bättre än kyckling? , men ost, krutonger , majs eller sådant äter jag inte.
Jag vet inte hur länge jag blir borta riktigt, men minst en vecka. Kanske mer.
Självklart!<3 Du är mycket mer en en blogg för mig, och det vet du, så självklart vill jag fortsätta hålla kontakten med dig.
Ta hand om dig, finaste.<3
Jag känner igen mig så mycket i det du skrev, är så förvirrad när det gäller... allting.
Jag tycker inte om vågen.
Det man ser i spegeln ska man tycka om inte i vågen.
Vi har olika kroppar t-ex breda axlar eller mycket muskler. Sånt ändrar ju siffran på vågen men samtidigt kan jag förstå dig.
åhh vad gott det ser ut!!
Jag känner igen mig i din situation. Men de kommer. Det kan ta dagar, månader eller år men de kommer en dag då man är tillbaks på spåret igen!
Hoppas att de är bra med dig!
kram
har också varit i den situationen, man undrar och undrar och blir nästan ledsen men släpper ändå inte det man skapat