En fanatisk anorketiker

Som jag skrev i inlägget innan så cyklade jag till gymmet idag, och sen tillbaka. Och detta vet min mamma om. Så när jag sen drar på mig träningsskorna igen och ska ta en cykeltur så blir hon sur. 

"Du har ju redan tränat idag." Sa hon. 

Jag ryckte bara på axlarna och sa att jag var uttråkad, skulle bara ta en kort vända. 

"Håller du på och bli en sån där fanatisk anorektiker?" Sa hon. Jag skrattade och sa att hon var löjlig. Då sa hon att hon var orolig för mig. Jag bara vände och gick, hoppade upp på cykeln och körde. 

 

Jag blir så enormt arg när hon säger sånna där saker. Vad är problemet med att träna? Varför ska hon lägga sig i? Och om jag nu är lite fanatisk när det gäller träning, att hon märker att jag tränar mer och äter nyttigare, varför ska hon stoppa mig? Varför ska hon bli orolig? Borde hon inte tycka att jag är duktig som tränar mycket mer nu än förut, att jag väljer bort onyttigheter. (Nu ignorerar vi det faktum att jag 1. åt kladdkakesmet idag, och 2. att hon inte är medveten om mina matvanor - att jag äter mycket mindre än hon tror). 

Det min mamma ser av mina vanor, är att de är sunda. Så varför håller hon på såhär? 

På ett sätt så vill jag bara vräka i mig en massa framför henne, för att visa att allt är lugnt, få bort misstankarna. Men framförallt så sporrar det här mig att fortsätta, lyckas på riktigt. 

Det är tack vare hennes kommentar som jag glatt gjorde i ordning ett kvällsmål för att hon sa till mig att äta efter träningen, det var hennes kommentar som gjorde att just det kvällsmålet ligger i en låda på mitt rum, och ska slängas i soptunnan imorgon. 

 

Jag vet att jag har ett konstigt förhållande till mat, och ja, jag vill gå ner i vikt.

Fanatisk? Ja det är jag antagligen. Anorektiker? Not so much. 

 

Här ser ni iaf ett utdrag av kvällens cykeltur! Jag är skitnöjd! Blev nästan 3 mil, och jag cyklade hela rundan 10 minuter snabbare än förra gången! Brände 782 kalorier också, vilket inte är så dåligt! Räknar på att jag brände nästan 300 kalorier när jag cyklade förut, och minst 200 kalorier inne på gymmet. Så jag är jättenöjd över dagens träning. 

 

 

sv: tjaa, lite var som tror jag :) jag köpte min på Ica! :)

Du är jätteduktig som tränar så hårt och har sån självkontroll. Men jag blir så besviken på mig själv som inte alls är så duktig. Jak känner mig misslyckad när jag läser hur duktig du är. Men kämpa på, jag ska försöka bli bättre på att läsa din blogg och utmana mig själv att vara lika duktig som du! Se bara upp lite med din mamma. Tänk på: hon är din mamma! Mammor känner saker, hon kan veta mer än du tror.

Du tänker exakt som jag! Och känner igen mig med mamma-kommentarerna... så sjukt störande. Grymt jobbat med träningen förresten :)

Jag vet att de kan vara svårt men försök ignorera henne. Är föresten himla imponerad på din träningsinsats, du är så himla duktig!

Bra jobbat!!! Fortsätt så!

Vad duktig du varit med träningen! Jag förstår precis hur tärande det kan vara när ens mamma tjatar på en. Man tycker att det man håller på med är så viktigt för en, men samtidigt vill man inte såra någon så nära. Håll ut!

Som dom säger till mig; precis som en alkoholist nekar sina problem med alkoholen, nekar en ätstörd att den har problem med maten.
Och jag tror du vet innerst inne att hon har rätt. Även om det sitter långt därinne.. Jag avskydde den kommentaren som du fick av din mamma, när dom sa så till mig skrek jag bara att ingen visste ett skit, och som du, jag äter ju bara nyttigt och tränar inte så mycket.. Nu förstår jag varför dom säger så, det man håller på med är ett sjukt beteende.
Förlåt, hoppas du inte tar illa upp, men jag vill bara inte att du ska sjunka djupare ner i äs än vad du redan är. Vet vilket helvete det är, är mitt i det.
Ta hand om dig, du ÄR fin som du är! Och det är inget jag bara säger, jag menar det! <3
Kram

Det är bara att kämpa vidare!

Hur tänker du att en anorektiker är?

Jag hoppas verkligen att du får hjälp med ditt livsfarliga förhållande till mat innan du tar allvarlig skada av dethär, jag säger livsfarlig för att kroppen behöver ordentligt med mat för att fungera och må bra och framförallt för att överleva. Snälla sök hjälp och bryt denna onda cirkel! Du kan fortfarande vara smal men smal på ett sunt sätt, sunt och friskt är vackert, du behöver inte ha det såhär jobbigt med maten!

Peppkram till dej!

Jag är 24 år och har en svår relation till mat. På flera olika sätt. Mina tankar kretsar kring mat hela tiden, jag älskar mat och det har varit min enda drog i livet kan man säga... och har under perioder proppat i mig fruktansvärt äckligt mycket. Men Nu tar jag en medicin (av psykiska skäl) som har en "positiv" biverkning som tar bort matsuget nästan helt och det uppskattar jag mycket. Gått ner otroligt mycket och kämpar för bli smal på riktigt. Söker på sidor som din för peppa mig med hålla hårt på dieten.
Men visa din mor tacksamhet att hon bryr sig, för det är det hon gör. Och förstår du inte det nu så kommer du förstå om ett par år och ångra att du inte tackade henne.
Lycka till att hålla hårt i din smalhet! men tyna inte bort för då har allt varit i onödan och sårat alla du älskar.

Ok, om vi vänder på det? Hur många anorektiker tycker att dem själva är smala?

Din mamma är helt ok. Min mamma säger att jag är tjock.

Vad är det för app? :)