ett år
Jag bläddrade igenom min gamla blogg, och hittade detta inlägg, som jag skrivit för exakt ett år sedan igår.
"Imorgon. Imorgon gäller det.
Imorgon börjar jag gymnasiet, ny skola, ny klass, nya människor, nya möjligheter. Möjligheten att bli den person som jag faktiskt vill vara. Bryta mig loss från den jag varit.
Det är nu jag ska börja säga jag ska, istället för jag vill.
Jag ska skaffa nya kompisar, jag ska bli lycklig. Jag ska bli smal.
I flera år har jag levt med det här , svultit i perioder för att sen äta en massa, tränat hårt och ätit nyttigt för att sen falla igen. Men nu jävlar, med alla dessa möjligheter kan jag inte sabba chansen, chansen att bli vacker.
Så den här bloggen är till för mig själv, för att hitta inspiration, hålla koll på mig själv och skriva ned tankar och känslor. Jag kommer fortsätta uppdatera om mina planer, för imorgon gäller det."
Det är nu jag ska börja säga jag ska, istället för jag vill.
Jag ska skaffa nya kompisar, jag ska bli lycklig. Jag ska bli smal.
I flera år har jag levt med det här , svultit i perioder för att sen äta en massa, tränat hårt och ätit nyttigt för att sen falla igen. Men nu jävlar, med alla dessa möjligheter kan jag inte sabba chansen, chansen att bli vacker.
Så den här bloggen är till för mig själv, för att hitta inspiration, hålla koll på mig själv och skriva ned tankar och känslor. Jag kommer fortsätta uppdatera om mina planer, för imorgon gäller det."
Jag vet inte om jag skulle göra något annorlunda om jag fick spola tillbaka tiden. Jag ångrar inte hur jag levt, kilona jag tappat. Men det väcker ändå tankar, hur jag har förändrats som människa. För jag har förändrats, och jag är inte lyckligare nu.
Men jag tror att det kommer bli bättre. Förra året tog det mig runt 2 månader att komma igång ordentligt, men nu vet jag hur man gör på riktigt, jag vet alla trix. Det kommer gå fortare nu, bättre.
Men jag undrar också hur det är om ett år från och med nu, när jag ska börja trean. Har jag nått mina mål då? Är jag lycklig?
Gav mig ut på en kvällspromenad i det fina kvällsvädret förut, cirka 25 minuter, så brände nog lite, men räknade inget. Det var mer för att rensa tankarna. Lyssnade på vacker musik och grät en skvätt, vet inte varför. Förstår mig inte på mig själv, varför jag inte kan vara glad när saker egentligen går bra. Men det blir bättre, det måste det bli.
Kommentarer
Postat av: Emilia
Oj går du bara i gymnasiet...
Postat av: stjärna
Åh jag känner igen mig i vad du skrev förra året. Börjar ettan imorgon och känner exakt som du gjorde!
Postat av: thinspogirl
Jag tror du kommer klara det jättebra! Bara du tror på dig själv och sätter rimliga mål. Lycka till! kram
Postat av: Mili
Jag tror inte man kan bli riktigt lycklig om man inte tillåter sig själv att bli det. Sätt upp rimliga mål så kommer du klara det utan problem, man kan bara man vill!
Tycker om din blogg väldigt mycket, känner igen mig i det mesta du skriver. Kämpa på! :)
Trackback
