tiden går så fort, varje dag är likadan
Det jag fått i mig i matväg är först ett knäckebröd, sen lite kaksmet, och en potatis till middag. Det kändes helt okej, lite ångest över kaksmeten, men eftersom att jag inte ätit så mycket annat så kändes det okej.
Men. Sen när jag sitter i godan ro på mitt rum så hör jag hur de börjar viska där nere. "Tog hon något att äta nu när hon kom hem? Hon åt nästan inget till middag." Säger pappa till mamma. Mamma ropar ner mig, tvingar mig att ta något att äta.
Jag ville verkligen inte äta det där. Jag som hade fixat så att idag blev en bra dag i slutändan, och sen måste allt förstöras. Jag blev så arg. Arg på all äcklig mat, arg på mig själv för att jag är konflikträdd och inte vågar säga emot mamma. Arg på dumma mamma som satt bredvid mig i soffan, tuggade i sig knäckebröd med ost på. Hennes ben bredvid mina, lika smala som alltid. Aldrig har hon behövt tänka på vad hon äter, för hon har en sån där killer-ämnesomsättning som vi alla drömmer om. Hon skulle adlrig förstå ångesten att behöva äta något när man inte vill. Hon skulle aldrig förstå att man kan vara missnöjd med sig själv.
Jag åt min yoghurt och en och en halv macka. Sen smet jag.
På fredag åker jag utomlands. Har längtat efter den här resan, men nu har jag ingen lust att åka. Har ingen lust att vara tjock, ingen lust att tappa kontrollen. Fan.
hur kan du påstå att du ej är ätstörd? snacka om sjuk förnekelse
Massor utav kramar till dig, Jag tycker att det låter som en helt ok dag och hoppas att det känns bättre snart.
det kunde ändå varit värre sötnos, knäckebröd och sånt innehåller ändå inte speciellt mycket kalorier.. tycker du är jätte duktig, avundsjuk på hur bra det verkar gå för dig! :) ta hand om dig, du förtjänar det, massa kramar!
Det är inte fel att avslöja någon när man är minderårig och skadar sig själv. Du behöver hjälp och kommer aldrig förlora vikt som du äter.
Känner igen mig, mamma vill att jag också ska äta en massa när jag kommer hem från en långrunda. Men jag har börjat säga emot nu, och de tror jag att du också kan!
Skickar över några styrkekramar, du är så duktig vännen, de här ska inte behöva dämpa ner dig♥
Jo, det var skönt att faktiskt... kunna njuta. Jag har saknat det, väldigt mycket.<3
Du förtjänar också det! Om någon så förtjänar du det. Önskar att jag kunde ta på mig de där kilona du vill bli av med, haha, för du förtjänar att bli lycklig, något otroligt mycket så förtjänar du det. Men jag tror att du kan bli glad och lycklig ändå, faktiskt. Du är liksom så bra. Jag tror att du kan allt du vill.
Jag ska svara på ditt mail ikväll/imorgon, men jag vet inte om du hinner läsa svaret innan du åker! Om så inte är fallet (och du inte kommer åt mailen på semestern) så hoppas jag att du kommer att ha det fantastiskt bra, och att du kommer att hitta glädjen och motivationen trots allt.
Jag tänker på dig, vi måste prata igen snart. När du kommer hem kanske?<3
Ta hand om dig, hjärtat mitt. xoxoxoxo
Jag håller med Lisa, det kunde ha varit mycket värre. Men jag förstår verkligen din ångest! Att behöva äta när man själv inte vill är känns så otroligt orättvist. Jag tycker att du är otroligt duktig som orkar motionera så mycket...tänk inte på maten idag, tänk på vad du motionerat bort.
Sluta larva dig. Utifrån dina bilder är du smal som en sticka och även fatän det är ditt ideal så är inte det det finaste enligt alla. Inte heller är det hälsosamt och du vet det mycket väl själv. Du oroar dig över din "livsstil" som egentligen är en dödlig sjukdom. Det är synd om dig och du bör söka hjälp även om jag gör precis likadant som du.
Hoppas du ger upp den här sjukdomen för det tär verkligen på dig, det syns
Fast det ÄR ju inte din ensak om att avgöra om du är ätstörd eller ej. Är du läkare nu också? Bestämmer den cancersjuka om den är sjuk? Säger den schizofrena att det är hans ensak att avgöra om han är sjuk? Jag försöker bara hjälpa dig och snyfthistorier går inte hem hos dig, du behöver bli ordentligt tillsagt så du kan vakna. Du inser inte hur sjukt ditt beteende är, en dag (förhoppningsvis) kommer du bli frisk och titta tillbaka och tänka "herregud vad sysslade jag med!"
fina vän, jo din kost skadar kroppen något enormt.. jag har en syster som åt lika lite som du och hon har permanenta skador. Kroppen är otroligt känslig för svält..
fina vännen, jo din kropp tar skada av att du äter så lite. Min syster åt lika lite som du och hon har permanenta skador nu. Du förstår, kroppen är väldigt känslig för svält..
å det händer mig flera gånger. hoppas du mår bättre idag <3
Din ensak att avgöra om du har en ätstörning eller inte? Är du seriöst korkad människa? Du har en ätstörning och du behöver fan ta mig hjälp istället för att försöka få andra människor att tänka likadant genom att skriva en sådan här skitblogg!
Så du tror inte mammor är oroliga? Var som dig en gång i tiden, oroade mig, men va fan oroade jag mig för egentligen. Att kunna köpa kläder på barnavdelningen, att kunna se "vacker ut" äta light, träna som ett as. Nej jag blev inte sjuk, men skolan tog slut, alltså högstadiet, gymnasiet och sedan var man ensam i världen och skulle skaffa jobb. Brydde sig chefen om jag var as snygg? Nej, inte ens om jag hade topp betyg. Det gäller att relatera sig till omvärlden och inte vara så egocentrerad som du är just nu. Det finns ingen annan i din galax, annars hade du inte lagt ner så mycket tid på dig själv hela tiden. Gör något vettigt och hjälp någon annan, barn med cancer, folk som dör i krig. Våga gå utanför din bubbla.
