Onsdag första augusti
Idag är en sån dag då jag vill ut ur min kropp. Jag vill aldrig mer äta, jag hatar mig själv så otroligt mycket. Undrar hur jag kunnat bli så fet, så ful. För jag tyckte inte såhär illa om mig själv förut. Det måste vara fettet som spridit sig till ansiktet och gjort mig knölig och ful.
Usch, sådana dagar är jättejobbiga. Det enda man kan göra är att försöka undvika spegeln och inte granska sig själv för mycket. Om man har något att göra så distraheras man lite från sina tankar. Läs en bok eller något om du har tid över. Kram.
Jag tror du har lyckats övertala dig själv till att du är fet och ful, fokuserat för mycket på det dåliga tills allt blivit dåligt. Och det är lätt hänt, men det gäller att bryta sig ut ur det mönstret innan det går för långt, för du förtjänar att må bra! Tillslut tror man alla som säger att man är vacker ljuger, men du måste lita på dessa personer för du är ju faktiskt vacker och bra (lita på mig!) Låt det inte gå för långt, det är jobbigt att kämpa sig ur det, men det är värt det. Kanske är jag värsta mytomanen som skriver detta, för jag mår precis som du - uruselt eftersom min vikt alltid är där och hindrar mig från att njuta av livet, men jag vet vad jag gör för fel och det är att intala mig varje ta att jag är ful och fet, nu gäller det bara att ta sig ur det, för hallo, jag är ju rätt söt trots allt ;). Ta hand om dig! Kramar <3
